Svårt att skämta om Star Trek när man är deprimerad

Tomb Star TrekSolen lyste och fåglarna kvittade på väg ner till sjukgymnasten och därför kände jag för att skoja till det lite. Tog och fotograferade min Star Trek redshirt t-shirt, skrev texten ”Kanske dör idag?!” och publicerade på Facebook. Tänkte väl inte så mycket mera på det och såg lite likes trilla in. ”Håhå, så fyndigt!”

Fast knappt hade jag suttit i 10 minuter och pratat med min sjukgymnast innan mor ringde. Sjukgymnasten var på ett bra humör och lät mig svara. Det var min mor och hon undrade allvarligt om ”det jag hade skrivit på Facebook.” Förklarade för henne snabbt att det var ett skämt och vad en Redshirt var för något. Sen när vi hade pratat klart så behövde jag förklara i ytligare 10 minuter för min sjukgymnast att jag inte planerar att dö. Seriöst, jag bara skoja lite. Ibland kan man väl få det?

Det där är lite som hur det oftast blir då jag förklarar hur jag är sjuk. Den där stämningen som infinner sig. Kan inte riktigt beskriva den men även deprimerade kan skratta. Visst, jag är trasig. Fast jag jobbar med att må bättre. Snart ska jag även få rutinmässig sysselsättning. Vilket är ett rätt stort steg för mig mot att må bättre.

Däremot om blickar kunde döda. Då hade sjukgymnastens blick dödat mig on the spot.

Nästa gång jag skämtar om döden. Då blir det Star Wars-referenser.

Du borde verkligen skriva en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.