Kategori: Livet

Lite sent, men låt oss prata lite om 2014. Ett år som kanske inte var världens bästa, men som i alla fall tog mig lite längre framåt i livet. Ett år som främst varit rätt utvecklande för hur jag ser på mig själv. Skulle inte säga att jag är en helt ny människa eller något sådant. Däremot så har det väl skett en del förändringar som jag själv inte märkt.

En vän påpekade för några månader sedan att ”Du vågar ta mera plats nu.” Vilket kanske stämmer? Jag har ingen aning om det stämmer, för jag märker inte av sådant. Däremot vet jag att jag fått det enklare att förstå mig själv.

Hur då? Jo, under 2014 blev min neuropsykiatriska utredning färdig. Fortsätt läsa Diagnos och kokosbananmuffins

Jag har grubblat en hel del på senaste tiden om hemplaneten. För den ej insatta så är hemplaneten själva känslan och insikten om att man själv inte riktigt hittat hem i verkligheten. Att någonstans så måste det finnas något bättre och det är därifrån man kommer. Det jag tänkt på är hur mycket den känslan präglat hela mitt liv.

Hade många anledningar att vara rädd för monster och spöken när jag var ett litet barn. Huset vi bodde vi hade byggts på en gammal galgbacke. Alla i familjen hade hört, sett eller känt något. Fast nerbäddad under täcket var jag aldrig rädd för alla monster som kunde gömma sig i mörkret. Inte ens en natt då dörren gled upp och en svart, glittrig gestalt likt Mårran stod och tittade på mig vid dörröppningen kände jag mig rädd. För kanske skulle denna varelse ta mig någonstans där dinosaurierna fortfarande levde och där jag var den som kunde rita hajar bäst? Jag kunde inte röra på mig och när jag blinkade till stod dörren stängd. Säkert bara en dröm. Det är ju den logiska förklaringen förklarades det senare.

Fortsätt läsa En jakt efter hemplaneten

Detta är inte en speciellt bra vecka. I måndags fick jag besked om att jag inte får något bidrag till hyran. (och de har inte givit något annat bidrag ännu. Så har inte betalat några räkningar eller betalat tillbaka lån från vänner ännu. För jag har ej några pengar.) I måndags fick jag även reda på att min hunds dagar är räknade. Ni kanske minns att i oktober förra året vloggade jag om och med min cancersjuka hund. Att hon levde på lånad tid. Nästan ett helt år till fick hon trots cancern. Idag är hon död. Borta. Njurarna svällde upp och under veckans gång har hon blivit ett skelett. Ja, alltså mera av ett skelett än vad hon redan var. Några vänner kallade henne skelettmonstret för några år sedan. Fortsätt läsa 2002 – 2013: ”Dog on Speed +2, D.O.S 2.0, Take In Fast Attack eller om man vill vara kort; Tifa”