Jag kan se mig själv i mina råttor

Trasig och Remiss sover

Jag sitter och tittar på när mina råttor fria från bekymmer hoppar runt i buren. Hur den ena råttan mest spenderar sin tid i ett rör och då och då hoppar fram för att ta sig en matbit. Det där röret skulle jag kunna jämföra med min säng och matskålen är mitt kylskåp. Skillnaden mellan mig och råttan är att den sällan flyttar sig därifrån pga. av rädsla. Samtidigt som jag sällan flyttar på mig pga. likgiltigheten.

Ibland så går råttan ut på äventyr i buren. När den andra råttan sover. Han passar på att dricka vatten. Han flyttar pappersbitar och verkar ha det rätt bra faktiskt. Precis som jag. Om buren är resten av livet och den andra råttan är min depression.
När den andra råttan är vaken trycks den första råttan tillbaka till röret. Båda råttorna väser mot varandra. Fast det är alltid den andra råttan som visar vem som är boss. Precis på samma sätt som hur mycket jag än vill slippa depressionen så vill den inte lämna mig.

Ibland går den första råttan in på helt fel ställe i buren. Då blir den första råttan väldigt arg och de väsas extra mycket. Hela buren skakas om. Ingenting ligger där det ska vara. Allt är bara en stor oreda. Det är lite som min nattångest. Det blir mörkt. Allt inom mig börjar skaka. Jag rullar ihop till en liten boll. Tankarna som snurrar i huvudet blir alldeles för mörka men jag är så handlingsförlamad att det inte blir mer än tankar. Tack för det.

Länge sedan jag la mig tidigt för att faktiskt sova.

Jag tror dock jag gör något rätt. För när allt kommer till kritan och det har lugnat ner sig. Då somnar råttorna tillsammans. Precis som jag somnar med mig själv.

Du borde verkligen skriva en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.