Jag sitter här och tänker på en trumma. Det kanske låter lite konstigt då jag ej har något speciellt intresse för att börja trumma. Däremot så tycker jag just den här trumman sammanfattar lite hur mitt huvud funkar. Den där trumman har egentligen med ångest att göra. Den där sortens ångest som blivit permanent. För den där trumman är något jag ångrar.
Det är egentligen en rätt liten grej. Något som gick över snabbt och som jag med med all säkerhet inte är något personen inblandad är upprörd över. Fast jag tänker på den där händelsen rätt mycket ändå. Okej, dags att sluta vara vag och bara förklara det hela. Fortsätt läsa Bollhav fyllt med ånger