Kategori: Depression

Jag sitter här och tänker på en trumma. Det kanske låter lite konstigt då jag ej har något speciellt intresse för att börja trumma. Däremot så tycker jag just den här trumman sammanfattar lite hur mitt huvud funkar. Den där trumman har egentligen med ångest att göra. Den där sortens ångest som blivit permanent. För den där trumman är något jag ångrar.

Det är egentligen en rätt liten grej. Något som gick över snabbt och som jag med med all säkerhet inte är något personen inblandad är upprörd över. Fast jag tänker på den där händelsen rätt mycket ändå. Okej, dags att sluta vara vag och bara förklara det hela. Fortsätt läsa Bollhav fyllt med ånger

Allt är lite jobbigare än förväntat just nu. Tänkte att med allting som händer omkring en så kanske man inte får tid till att må. Fast istället har bara allting blivit jobbigare. På ena hörnet står det ursäkter och vidarbefodringar och i det andra hörnet står ett växande problem med att hantera andra människor. Känns som evigheter tills den 13:e då jag ska träffa min psykiatriker igen.

Anpassning är så svårt och ja. förlåt att detta inlägg blir rätt vagt. Kanske bättre om jag sätter mig och försöker skriva lite poesi istället.

Stressig dag med både bra och dåliga grejer. Det är rätt bra att jag har massor av fina vänner som hjälper mig när det behövs. Så jag har fått mycket mera gjort idag än vad jag någonsin hade kunnat tro att jag skulle få gjort. Samtidigt när en dag håller så högt tempo så är det svårt att varva ner efteråt. Vilket leder till att det som var till ens fördel plötsligt blir en stor nackdel.

Swoooosh! säger det och istället för upptagna bra tankar så fylls jag av ångest. Så försöker jag titta mig omkring och tänka på hur mycket som blivit klart här i lägenheten. Försöka intala mig att det går framåt. (Vilket det ju faktiskt gör) Så börjar man må ännu sämre bara för att man inte lyckas muntra upp sig själv med den tanken.

Det ska alltid vara så svårt att få vara nöjd över någonting. Nu måste jag dock sova.

Nu ska man tydligen deklarera. Alla papper kom på posten idag. Enligt uträkningen får jag 0kr och ska betala tillbaka 0kr. Samt att jag har ingenting att deklarera. Så antar det inte spelar någon roll om jag gör det eller inte. Näe, istället ska jag fokusera på ett papper jag fyllt i alldeles för många gånger vid det här laget.

”Frågor till dig som söker specialistpsykiatrisk vård”. Varje gång jag träffat någon ny nu så har jag fått fylla i samma papper. Varje gång är det lika jobbigt. Inte för att det är svårt utan för att det känns som jag upprepar mig och ingenting händer. Lite som när jag satt hos Bostadssamordningen och ena handläggaren där tittade på mig och frågade ”Så vad ska du göra?” Jag tittade tillbaka och bara ”Va?” Var på han sedan satt och räkna upp alla mina problem på samma gång. Klumpen i magen växte. Jo, jag vet. Tänker på alla de där sakerna varje dag. Kunde inte svara annat än att det var ju därför jag satt där jag satt. Aja, förhoppningsvis leder alla möten och grejer till något bra.

Natt med er. Orkar inte skriva klart. Lyssna på denna istället.